Roadtrip & UNICEF

Hej igen!

Är det oartigt att skriva flera inlägg på rad utan att vänta på era svar? Jag hoppas inte det. Det är nämligen så att jag hela tiden kommer på ämnen som jag vill skriva om och det är ju allmänt känt att inspiration är något värt att ta tillvara på.

Jag vill skriva om alla roliga vardagshändelser på kontoret. Om dramatiska (men ofarliga) bilkrockar, om arga män, om långa, djupa samtal om Harry Potter och om hur jag skrattar så att jag får ont i magen nästan hela tiden för att min kollega som jag sitter bredvid är så himla rolig.

Jag vill också skriva om ojämlikheterna i det namibiska samhället, som jag bara har börjat få en inblick i men som jag lär mig mer om varje dag. Om den ojämna inkomstfördelningen som är så påtaglig överallt och om våldet mot kvinnor som är så svårt att mäta men som alla vet är ett utbrett och ständigt problem.

Idag var jag på en UNICEF-konferens på ett hotell en bit utanför Windhoek. Det var ett spontanbeslut så jag visste inte att vi skulle åka dit när jag gjorde mig i ordning hemma i morse – vilket resulterade i att jag kände mig som ett barn bland alla kostymer, höga klackar och dyra väskor. Temat var i alla fall könsrelaterat våld och vad det namibiska samhället kan göra för att arbeta mot det, så det var bara att sätta sig längst bak och lyssna för det var väldigt lärorikt.

En av de mest intressanta poängerna, för min del, gjordes av en kvinna från Gender Links som presenterade en undersökning om kvinnor och mäns upplevelser av könsrelaterat våld i fem afrikanska länder. Det som stack ut var att i flera av länderna var det långt fler män som uppgav att de hade våldtagit något jämfört med antalet kvinnor som svarade att de hade blivit våldtagna. Slutsatsen var alltså att det är svårt att få kvinnor att rapportera våldtäkter, även i fall där de bara behöver fylla i ett anonymt formulär. Det är egentligen ingenting nytt, men det är alltid sorgligt att höra det och det visar att officiell statistik på könsrelaterat våld egentligen inte behöver säga så mycket. Jag ska ta fram Namibias statistik till ett framtida inlägg så ni får se (jag fick det presenterat för mig idag men har inget wifi nu så jag ska googla fram det nästa gång), men jag tror att attitydundersökningar är ett bättre sätt att få en mer sann uppfattning om problemet.

Nu är klockan jättemycket så jag måste sova. Imorgon ska jag och min chef på roadtrip och jag är så himla taggad! Slutdestinationen är Rundu (som ligger nära gränsen till Angola), men vi ska stanna på två ställen (Otjiwarongo och Grootfontein) innan dess för att hålla i några workshops om ”conflict handling”. Det blir ett ämne för nästa bloggtext!

Hoppas ni har det bra!

/Annabel

P.S.

Om bilderna:

1) Passerar den här skylten varje morgon. 2) Längst bak i salen på UNICEF-konferensen, försöker dölja mina dammiga converse. 3) Går från kontoret och inser att det brinner utanför… 4) Solnedgång utanför huset där jag bor.

En reaktion till “Roadtrip & UNICEF

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s