Livet på landsbygden

Vad spännande det är att läsa era texter. Långa bilturer och jämställdhetsreflektioner har varit en stor del även av mitt liv de senaste dagarna.I torsdags morse blev jag hämtad av Vida, min chef, och så började den långa roadtrippen norrut.

Vi stannade i Otjiwarongo, Grootfontein och Rundu (där Angola skymtas på andra sidan Okavangofloden) och det gick smärtfritt förutom några räddningsinsatser när vi kört fast i sanden, många myggbett och lite skräckblandad förtjusning när en av våra bostäder visade sig ligga bredvid en grupp mangoträd (ni som gått en Sida-kurs i Härnösand nyligen förstår vad jag menar, ni andra kan googla).

 Syftet med hela resan var att hålla fem workshops i konflikthantering och eftersom mycket av Sister Namibias arbete görs i och omkring Windhoek så var det här ett sätt att nå ut till människor på landsbygden. Ämnet konflikthantering handlar i det här fallet om att diskutera hur människor kan lösa problem på ett konstruktivt sätt. Poängen är att du måste veta vem du själv är för att förstå varför du hanterar konflikter på det sättet du gör, samt att du måste veta vem den andra personen är för att förstå varför hen reagerar som hen gör. Sedan måste ni lära er kommunicera på ett respektfullt och tydligt sätt för att lösa era problem. Det kanske låter vagt och enkelt när jag beskriver det så här, men med många konkreta exempel och många diskussionsfrågor så blir det lättbegripligt och tydligt. De workshops vi gör syftar också till att hjälpa människor att lösa sina problem utan att använda våld – vilket förhoppningsvis kan vara ett steg på vägen till att minska det könsrelaterade våldet.

Anledningen till att temat är konflikthantering och inte kvinnors rättigheter eller våld mot kvinnor är helt enkelt för att män också ska dyka upp och inte bli så provocerade att Sister Namibias insatser får motsatt effekt. Jag själv är ganska van vid att befinna mig i feministiska sammanhang där alla är övertygade om samma åsikter och jag måste erkänna att det tog emot rejält att höra en workshopdeltagare säga ”mannen är chefen i huset, det kan bara finnas en boss och det kan aldrig vara kvinnan”, utan att ryta ifrån. Jag har varit med om precis samma sak under workshops i Sverige så det ju en situation som kan uppkomma överallt, men det är alltid intressant att prata om vilket sätt som är bäst att hantera det på.

Jag och Vida pratade väldigt mycket om det här under våra långa bilresor mellan orterna och kom fram till att i det långa loppet är det viktigare att lägga energin på att peppa de kvinnor och män som på riktigt vill diskutera könsroller och vardagskonflikter, istället för att under trettio sekunder få utlopp för en inre frustration som riskerar att förstöra hela gruppens förtroende för en.  Vilken approach som är mest effektiv för ett långsiktigt attitydförändringsarbete och vilken approach som stämmer bäst in på mina personliga åsikter är två vitt skilda saker och jag är glad att jag får chansen att utforska det i praktiken.

Jag tror att deltagarna lärde sig en hel del – och jag också. Jag lärde mig massor av alla kloka människor jag träffade och jag önskar att jag kunnat få prata med dem längre. Namibia är inte Windhoek. Livet på landsbygden är något helt annat och det som berörde mig mest var nog under den första workshopen, i Otjiwarongo, när vi träffade en grupp yngre barn. Vi frågade dem vad som gjorde dem glada och vad som gjorde dem ledsna. Den första frågan hade de svårt att svara på (det kan visserligen ha haft någonting att göra med min brittiska dialekt som många verkar ha svårt att förstå) och på den andra svarade flera av dem att det var oron de kände över sina mammor.

Nu när vi är tillbaka på kontoret i Windhoek har vi påbörjat en insats för att samla in feedback från människor som har deltagit i Sister Namibias workshops och läst tidningen. Vad har de lärt sig? Har det påverkat deras liv på något sätt? Vad tycker de om innehållet? Vilka grupper når tidningen ut till? Vi ska snart åka ut till skolor och intervjua de ungdomar som läser tidningen och vi ska också ringa alla som deltagit i workshops för att höra om de haft någon användning för det de lärt sig. Det är ett intensivt jobb men det är väldigt roligt och intressant, och för mig som mest har diskuterat resultatredovisning på olika fältavdelningar i Sverige så är det oerhört lärorikt att få prata om det på ett lite annorlunda sätt här på plats.

Förhoppningsvis kan jag skriva mer om allt det här inom kort, men nu ska jag dricka kaffe och ringa lite fler samtal.

Ha en fin dag!

Annabel

PS. Jag har massor bilder från själva workshoptillfällena, men jag måste kolla lite närmare vilka det är okej att lägga upp. Tills vidare får ni lite miljöbilder.

IMG_0230

Tidig morgon i Otjiwarongo.

IMG_0240

Okavangofloden sedd från Rundu. Längre bort på höger sida ligger Angola.

IMG_0244

Mangoträden…

IMG_0262

Sen kväll i Rundu

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s