EN NY SORTS JOURNALISTIK

Hej på er!

Hur är läget? Vad händer i era liv? Jon, jag hade missat ditt inlägg ”Mr. Hogman!”, det försvann i flödet men jag såg det nu och det var kul att läsa om utmaningen med att anteckna när människor blandar olika språk. Det är samma här! Jag har inte haft så mycket problem med just uttalet av mitt namn, men däremot har jag några roliga exempel på hur folk har stavat det (”Annabert” tar priset hittills, ska för alltid spara den lappen).

Här har tiden gått så himla snabbt. Igår hade vi deadline för alla artiklar som ska ingå i nästa tidningsnummer så det har varit intensivt, men väldigt kul. Vi är tre stycken här på kontoret som har delat upp de flesta artiklarna mellan oss och så läggs några ut på frilansare. Vissa rubriker och teman återkommer i varje nummer (typ ”kvinnors säkerhet”, ”kvinnors hälsa”, ”bokrecensioner” och ”internationella nyheter”) och vissa hänger mer ihop med det övergripande temat som sätts för varje nummer.

Den här gången är temat jul och ekonomi, så frilansartiklarna handlar till exempel om hur jul firas på barnhem, hur hushållsarbetare klarar sig över jul när familjerna de jobbar hos åker på långa semestrar, om människor spenderar mer pengar på alkohol och spel under helgdagarna och vad det får för konsekvenser… Och så vidare! Ni fattar.

Syftet med artiklarna i den här tidningen är att sprida information om frågor som rör jämställdhet på ett lättbegripligt sätt. Det finns alltid intervjuer och opinionstexter, men poängen med många av artiklarna är att bistå med praktisk information som kan hjälpa människor i deras vardagsliv – telefonnummer till kvinnojourer, texter som förklarar rättsprocesser, information om rättigheter och vart människor kan vända sig när de blivit utsatta för brott.

Jag gillar den här typen av skrivande. Det skiljer sig från mycket av det jag lärde mig på min journalistutbildning, där snäva vinklar, gräv och en ständig strävan efter att göra någonting ”nytt” premierades och uppmuntrades. När jag började fundera på mina artiklar till den här tidningen så fortsatte jag tänka på det sättet, tills jag insåg att det kanske inte är den typen av texter som kommer göra mest nytta i den här kontexten.

Så jag släppte prestigen. Och istället för att skriva om den senaste bröstcancerforskningen så har jag skrivit en helt vanlig guide om hur kvinnor ska göra för att upptäcka eventuella förändringar i sina bröst och hur de ska veta om de befinner sig i riskzonen. Jag intervjuade en instruktör i självförsvar och fyllde artikeln med hans mest grundläggande tips, utan att analysera de maktstrukturer som gör att det ens finns något som heter ”kvinnligt självförsvar”. Och jag hoppas att det blir bra ändå.

/Annabel

PS. Jag tycker alltid att blogginlägg ska ha tillhörande bilder, men det finns kanske en gräns för hur många gånger det okej att bara fota en hög med tidningar eller sitt överfulla skrivbord. Därför fick ni istället en bild på den pyttelilla hemlösa kattunge som bodde på kontoret en dag förra veckan, innan vi lämnade in henne till ett djurhem. Jag behöver väl knappast säga att jag inte fick så mycket jobb gjort den dagen…

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s