Möten på Yeovilles gator

Kamrater!

Ledsen min allt för långa frånvaro i vår brevväxling

Fantastiska bilder från Safarin Annabel och ett fint porträtt av en av dina kollegor Hanna! Jag tänkte knyta an till din fråga om Zimbabwe, Hanna. Sydafrikas relation till Zimbabwe känns lite som en kass bugg, mycket snurrar, mycket otakt och i slutändan tjurar båda parterna men de håller fortfarande i varann (Bam! Kommer aldrig sluta dra mina analyser i långsökta liknelser).

Det är ändå roligt att du tar upp det, för härom veckan så var jag en av ledarna på den sista delen av detta års PYPA-akademi i södra Afrika där just politiker från Sydafrika och Zimbabwe deltog. PYPA är ett av Palmecentrets projekt med syfte att utbilda och träna unga politiker att bli goda framtida ledare och samtidigt stärka ungas representation och ge ungdomsfrågor plats på agendan.  Vilket, jag efter att ha hört diskussionerna om rådande läge, känns mer än nödvändigt.Förutom folk från Zimbabwe och Sydafrika kom också deltagare från Namibia och Mozambique till ett konferenscenter strax utanför Joburg för att i sex dagar att diskutera och lära sig mer om ämnen som sträckte sig från hållbarhet till diskriminering och korruption.

Jag inser nu att jag skulle kunna skrivit ett inlägg per dag om den här utbildningen men den dag som nog gjorde som störst intryck på mig var den då deltagarna fick i uppdrag att intervjua människor i stadsdelen Yeoville. Yeoville som likt många gator i Johannesburg präglas av Jakaranda-kantade allér färgas lika mycket av tillfälliga boenden på pappkartonger som människor utan jobb eller de som försöker klara brödfödan genom vad de än kan hitta på att sälja.

Den här dagen gav sig alltså 40 unga politikerna ut för att prata med människor på gatan. Gruppen jag följde träffade immigranter från Kamerun, Nigeria men framför allt Zimbabwe. Yeovilles invånare vittnade om ohållbra situationer i sitt hemland och en jakt på ett bättre liv men få sa att det var nöjda med situationen här heller – och inte konstigt det. Sydafrika är oerhört restriktiva med sina permanenta uppehållstillstånd men verkar inte heller avslå folks ansökningar – istället uppstår ett limbo med en konstant osäkerhet där immigranterna i Joburg var 6:e månad tvingas till Pretoria för att förlänga sitt visum. Samtidigt möts de dagligen av Polisens trakasserier, ockerhyror och små chanser att få ett jobb (eftersom de inte heller har arbetstillstånd).

Sydafrikas och Zimbabwes smågnabb som pågått under veckan lades vid återrapporteringen ned. Jag antar att det finns en verklighet där syskonen faktiskt inser sitt reella problem och får försöka lägga maktlystna syskongräl åt sidan.

Hur snackas det om relationerna i Nambia, Annabel?

PYPA-19 PYPA-16

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s