Sju veckor och tre dagar…

…tog det för mig att producera mitt första blogginlägg. Målet var satt till rimliga ett inlägg per vecka. Det gick sådär. Här är jag dock nu, och ambitionen är att bättre sig. Svårt att lova något.

Jag är alltså personen som är intern på Palmecentrets huvudkontor i Stockholm. Jag ingår i teamet som jobbar med Namibia, Zimbabwe och Sydafrikaprogrammen.  Sedan min premiär på Palmecentret har en lång rad aktiviteter ägt rum och en mängd nyheter introducerats i mitt liv. Exempel på detta är att mitt intresset för stenar avtagit drastiskt, samt att mitt dagliga kaffeintag ökat med i runda slängar 300%.

Vad jobbet beträffar så har jag lärt känna Palmecentret betydligt bättre, mina kunskaper om södra Afrika har ökat avsevärt, jag har besökt Zimbabwe OCH Sydafrika, samt lagt till två namn på min annars tomma wifie-med-president-lista.

IMG_2214
Thabo Mkbeki

Den kanske starkaste upplevelsen under södra afrikaresan var dock inte möten med presidenter, eller Saharas storslagna stjärnhimmel på nedresan. Nej. Det mest spektakulära var när jag, intet ont anandes på planet mellan Frankfurt och Joburg, blev KNACKAD i huvudet av en upprörd äldre norska som inte längre stod ut med min ljuvliga högläsning ur Lotta Lundgrens senaste bok. ”Jag kan inte ta det längre. Kan du dämpa dig?? Du pratar i ett kör.”. Vem knackar någon i huvudet undrar jag. Alltså KNACKAR. Typ som när man knackar på en dörr.

unnamed
Thabo Mbeki Viktoriafallen

/Lina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s