Hoppet lever bland Palestinas unga

Palestinian Peace Coalition – Geneva Initiative (PPC-GI), en av Palmecentrets 14 partnerorganisationer i Palestina, är den organisation jag praktiserar på. PPC-GI jobbar för en tvåstatslösning mellan Israel och Palestina som grundar sig i Genèveöverenskommelsen – som undertecknades år 2003 av dåvarande ledande politiker i Palestina och Israel.

Organisationen jobbar med utbildning via konferenser och seminarier och med att öka medvetandet kring politiskt deltagande genom att mobilisera ungdomar och kvinnor. Syftet är att skapa en bred koalition för fredliga konfliktlösningar.

Jag hade tänkt att uteslutande ägna kommande text till aktiviteterna PPC-GI arbetar med och hur de jobbar med att öka ungas inflytande i den politiska debatten. Det kommer jag skriva om, men på grund av hastigt ändrat läge kan jag omöjligt skriva en text och förbise nuvarande situation i Palestina.

Oroligheterna trappas upp på Västbanken och i Jerusalem. Torsdagen  den 1 oktober sköts två israeliska bosättare nära Nablus och dagarna därpå, på lördagen, knivhöggs två israeler i Jerusalem. Våldsamheterna har varit skrämmande påtagliga de senaste dagarna. Israeliska bosättare har, i skydd av militär, attackerat palestinier på Västbanken och i östra Jerusalem.  Många palestinier är skadade och några har skjutits till döds. Våldet mot de dödade israelerna ska och bör fördömas, men den kollektiva bestraffning mot palestinier som just nu sker är utom all proportion. På kontoret är stämningen spänd och ingen vet hur situationen kommer utvecklas. ”Vi får vänta och se”, säger de. Under tiden kommer aktiviteterna centreras till Ramallah där läget är lugnt.

När våldet ökar tenderar opinionen för en tvåstatslösning att minska bland palestinier. Idag är stödet för en sådan lösning under 50 procent, vilket gör PPC-GI:s arbete allt viktigare. Mindre än var fjärde ung person i Palestina är medlem i ett politiskt parti. Det låter inte som en chockerande siffra ur ett svenskt perspektiv, men i Palestina är det historiskt ett skrämmande lågt antal. Den minskade tilltron till fredliga lösningar och politiskt engagemang är en direkt konsekvens av fortsatt ockupation, utbyggandet av bosättningar och det upptrappade våldet.

Förra helgen befann jag mig på en ungdomskonferens strax utanför Nablus på norra Västbanken. Konferensen hölls på före detta fängelset Al-Fara’ah. Fängelset byggdes 1932 av britterna för att användas som militärläger. Jordanierna tog sedan över lokalerna och använde dem i samma syfte. Efter sexdagarskriget 1967 övertog Israel byggnaden och använde den som fängelse för palestinier.

Sedan 1995 äger palestinska myndigheterna lokalerna och har byggt om det till kursgård och sportcenter. På Al Fara’ah samlar palestinska organisationer ungdomar för utbildning och sportevenemang.

PPC-GI brukar använda sig av Al Fara’ahs lokaler en helg om året. Under första helgen i oktober samlades drygt 60 ungdomar från hela Västbanken för att prata politik, tvåstatslösning och organisering. Under första dagen brainstormades det om det politiska läget och möjliga lösningar på ockupationen. Ett aktuellt samtalsämne var Palestinas president Mahmoud Abbas tal i FN:s generalförsamling som ägt rum bara några dagar tidigare.

Åsikterna om talet varierade bland deltagarna. Vissa hävdade bestämt att Abbas sitter i händerna på Israel och ger upp för mycket av palestiniernas självständighet. Andra menade att Abbas är i ett låst läge och att han inte kan göra så mycket mer än att prata om vägen till fred – och att den vägen är genom dialog. Passet avslutades med att alla fick säga en sak de hade gjort om de varit president för en dag. Det var en nyttig övning och deltagarna tvingades sätta sig in i Abbas skor. Många kom med idéer om förbättrad utbildning och inkludering av unga i politiken. Det togs även upp att Abbas bör jobba mer för ett internationellt erkännande av Palestina samt att han uttryckligen bör fastslå att Palestina inte längre står bakom Osloöverenskommelsen (eftersom Israel inte respekterat den alls). Även de ungdomar som i tidigare diskussioner kritiserat Abbas och gett intrycket av hopplöshet inför en lösning, presenterade idéer som i slutändan skulle leda till fred och en tvåstatslösning. Hoppet lever fortfarande bland Palestinas unga. Genom mobilisering och organisering kan förändring ske och det är häftigt att vara en del av detta.

Text: Malin Henriksson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s