Vi är alla människor som vill leva i fred

Något av det mest förödande i krig och konflikter är den mediala och politiska avhumaniseringen av ”de andra”. Det visar sig inte minst i de västerländska reaktionerna efter de senaste terrorattentaten av IS i Beirut och Paris. #PrayforParis spred sig som en löpeld över Twitter och Facebook och profilbilder utbyttes till franska flaggan.

Libanons flagga finns inte att välja på Facebooks profilbildsapplikation och #PrayforBeirut lyser med sin frånvaro. Likaså hur olika händelser porträtteras i media. Döda icke-vita- kroppar som spolats i land eller sprängts sönder visas öppet, medan vita kroppar inte exploateras på samma sätt. Vi har känslomässigt avtrubbats av döda icke-vita kroppar, medan vad som hände i Paris blir mer nära. ”Det kunde hänt oss”. Det som hände i Beirut hände ”de andra”.

Liknande är porträtteringen av omkomna och skadande i Palestina och Israel. I medier beskrivs omkomna israeler, med namn och ålder, som ”en bror”, ”en tvåbarnsmamma” eller ”en student”, medan palestinier tenderar att visas upp som ”ytterligare en död kropp”. Mördade palestinier blir ett nummer, de avhumaniseras.

Den politiska och mediala avhumaniseringen i både Palestina och Israel gentemot ”de andra” är ett stort problem som gör att sympatier för den andra saknas. Geografiskt bor de grannar, men i deras vardag kunde de likaväl bott på olika planeter. Ett sätt att arbeta mot denna avhumanisering är att skapa och delta i möten och dialog.

Dialog i konflikter löser inte allt, men det är en viktig början. Politisk dialog, men framförallt dialog mellan människor.

Palestinian Peace Coalition – Geneva Inititive (PPC-GI) jobbar mycket med dialog som metod. Dels arbetar organisationen aktivt för ett enat Palestina, där grundförutsättningen är en dialog mellan Fatah och Hamas. Den politiska fragmenteringen i Palestina försvårar en politisk lösning då det inte finns en palestinsk förhandlingspartner som representerar hela landet. PPC-GI mobiliserar ungdomar med olika bakgrund och politiska åsikter för att i dialog prata om hur palestinier på ett icke-våldsamt sätt göra motstånd mot ockupationen.

Tillsammans med sin systerorganisation i Tel Aviv organiserar PPC-GI workshops och möten där ungdomar från både Palestina och Israel kan mötas. En plattform för möte som är ovanlig. Trots att Palestina och Israel delar på en geografisk liten yta, så möts de sällan. Det är som att jag, som är uppväxt nära norska gränsen, aldrig skulle träffa och prata med en norsk. Israelers bild av palestinier tenderar att vara den de hör från den politiska ockupationsledningen samt vad de läser i media, medan palestiniers bild av israeler är soldater vid vägspärrar och våldsamma bosättare.

I förra veckan ägde ett möte mellan palestinier och israeler rum på PPC-GIs systerorganisations kontor i Tel Aviv. Det finns en uppfattning bland grupper i både Palestina och Israel att det är ”förräderi” att prata med de andra. Det är en uppfattning som är skadlig och som jag tror, med alla medel, måste försvinna. I ett mänskligt möte humaniseras ”de andra” och den stereotypa mediabilden av de andra sätts på prov. Ett steg i en fredsprocess är förståelsen av att det finns starka fredsröster på den andra sidan.

När allt kommer omkring är vi alla människor. Alla liv som går till spillo är en tragedi. Att vi berörs mer av attacken i Paris än av den pågående terrorn mot palestinier är inte så märkligt – vi identifierar oss med det som känns nära. Det är psykologi. Vad jag menar är att vi måste rannsaka oss själva och ifrågasätta varför. När allt kommer omkring är vi alla människor som vill leva i fred.

Text: Malin Henriksson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s