Drömmen om utlandet

En känsla som är svår att komma ifrån här i Tirana är den av uppgivenhet och frustration. Nästan alla unga jag möter uttrycker någon form av missnöje över sin nuvarande situation. Faktum är att studier visar att två av tre albanska ungdomar drömmer om att fly landet och starta ett nytt liv utomlands.

Under mina samtal med unga slås jag ofta av hur otroligt låg framtidstro de har. Nästan ingen är nöjd med rådande livssituation och de har ofta svårt att föreställa sig hur den ska kunna bli bättre om de stannar i Albanien. Istället pratar de drömmande om ”utlandet” som en magisk plats där alla blir rika och lyckliga. Viktigt att poängtera här är att de jag träffat knappast är de mest utsatta, tvärtom är många både välutbildade och heltidsarbetande. Inte alls de ”offer” en kan förvänta sig ska nära dessa drömmar.

Jag kan förstå deras frustration. Att med en masterexamen i ryggen ha en heltidslön som inte på långa vägar räcker för att försörja sig är givetvis en källa till missnöje. För att inte tala om att många inte ens har ett jobb, ungdomsarbetslösheten är skyhög.

Att jag frivilligt väljer att komma hit och arbeta har de flesta svårt att förstå. Första reaktionen är ofta lätt panikartad – ”vadå finns det inga jobb i Sverige?”. För en sekund ser de allt hopp om en lycklig framtid rinna dem ur händerna, inte ens i våra drömmars land finns det jobb för oss. När de inser att så inte är fallet, utan att jag frivilligt valt att komma till deras land, förbyts deras ansiktsuttryck till ett ifrågasättande av min mentala hälsa.

Förutom att vara en källa till stor oro och frustration hos en hel generation unga får det här naturligtvis även konsekvenser för samhället i stort. Som så många andra länder i samma situation är brain drain ett stort problem i Albanien. Till exempel beräknas mer än 50 procent av Albaniens forskare, föreläsare och andra intellektuella ha lämnat landet sedan 1990. Det leder även till ett lågt politiskt deltagande och intresse då folk varken litar på politiken eller bryr sig om dess utfall då de inte planerar för ett framtida liv i landet.

Hur ska situationen lösas då? Det finns naturligtvis ingen quick fix på ett problem som är så djupt rotat i folks medvetande. För det första krävs politiska reformer som hjälper unga och ser till att landet tar till vara på deras talang. Höjda löner, fler bostäder och en mer rörlig arbetsmarknad är några sådana saker. Dock anser jag att det är minst lika viktigt att försöka få Albaniens unga att tro på framtiden.

Med tanke på sin utgångsposition har Albanien haft en fantastisk socioekonomisk utveckling de senaste 20 åren. Albaner är väldigt bra på att poängtera detta, att läget är bättre nu än tidigare, men när det kommer till framtiden stirrar de sig blinda på jämförelser med andra länder och läget idag. Det är som att de tror att utvecklingen plötsligt ska stanna av, att de om 10 år inte alls kommer att titta tillbaka på 2016 och konstatera att mycket har blivit bättre, på samma sätt som de idag tittar tillbaka på 2006. Kanske krävs även en nedvärdering av situationen som hägrar utomlands, gräset är inte nödvändigtvis grönare där.
12376623_10154084912942264_732464956240700751_n

Jag håller på och startar upp en form av workshop där unga engagerade människor ska mötas och diskutera hur ungdomsorganiseringen kan utvecklas. Något som jag tror är av yttersta vikt för att komma tillrätta med många av de problem ungdomar möter idag.

Linus Lundby

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s