Djur på Balkan

Tove och Gabriella skriver tillsammans om djurs situation på Balkan. Här får ni läsa deras tankar kring djurs utsatthet. 

Vi strosade in på området, jag och Anna. Det hade ännu inte hunnit komma så mycket folk till festivalen. House-musik strömmade in över området och några tjejer stampade takten. Jag såg henne direkt när hon tassade runt och tiggde, hunden jag kallar Astrid. Vi möttes halvvägs, Astrid och jag – precis i mitten – där musiken hördes lagom mycket och människorna ännu inte stod och hängde. Några poliser tittade lite konstigt på mig och en grupp med unga kvinnor log mot mig när jag helt sonika satte mig på marken och klappade henne.

13295292_1773543882874812_761114393_n
Tove och Astrid syns till höger i bild

Jag såg noga till att få med mig henne ut från festivalområdet när vi gick, så att hon inte skulle bli trampad på av misstag. Somliga jag har pratat med menar att djuren är något sekundärt, att ett land automatiskt måste börja med vissa saker innan andra kan eller ska prioriteras. Att det finns en magisk turordning i hur ett land bör byggas. Jag menar att det inte alls behöver vara på det viset. Jag tror att människor kan enas och stärkas genom att bry sig om djur. Jag tror att många skulle känna sig trygga om hundarna inte gick lösa, okastrerade, med ökad risk för spridning av smittor, ohyra och annat. Jag har kommit över artiklar på nätet där människor vittnar om att de blivit bitna av hemlösa hundar och att de känner en rädsla för att vistas i offentliga utrymmen. Jag har under två veckor fått tre vän-rekommendationer på Facebook som endast baseras på mitt engagemang för utsatta djur. Jag har blivit ihop-parad med människor som på olika sätt engagerar sig för djur i Kosovo. Engagemanget här existerar, det är ihärdigt och människorna är fast beslutna att förändra samhället. Det är min observation att det finns engagemang för djurs rättigheter, men det saknas incitament och pengar för att göra det möjligt. Det är upp till internationella djur-organisationer att hjälpa till!

Gabriella vittnar om en liknande situation i Albanien, där de hemlösa djuren också återfinns i dess urbana stadsmiljön. 

När jag kom till Albanien märkte jag att ingen verkade reflektera över hundarna som fanns överallt på gatan, de har blivit ett så normaliserat inslag i stadsbilden att folk helt enkelt inte reagerar eller reflekterar över dem. Om någon dock skulle reflektera är det överlag med skräck eller avsky över hela situationen. Jag däremot, kämpar varje dag  för att inte gå sönder när jag ser alla hundar som utmärglade går och letar mat i soporna, eller ligger på torget för att värma sig (eftersom de oftast är i så dåligt skick att dem inte har någon päls kvar). De klarar helt enkelt inte av att hålla värmen själva.

Jag skulle kunna prata om hur vanvårdade många av djuren är här men det faktum att de inte får någon form av vård eller skötsel alls gör att den termen blir obrukbar. Det finns några få djurrättsorganisationer i Albanien som kämpar för gatudjurens rättigheter men deras möjligheter och resurser är små nästintill obefintliga, övriga skyddsnät för djuren är icke existerande.

I Durrës, samhället där jag befinner mig har gatudjuren varit på den politiska dagordningen. Kommunpolitiker ser dem som ett hot mot invånarna och mot den växande turismen och utifrån den bilden har de politiska förslagen kring hantering av djuren vuxit fram. För tre år sedan fattades beslutet om att samtliga gatudjur i Durres skulle likvideras: kommunen anställde personer för att verkställa beslutet och genom detta skulle det hot som fanns mot den pittoreska stadsbilden stävjas. Idag, några år senare har kommunen (efter påtryckningar) tagit nya beslut som innebär kastrering av djuren. Detta har dock inte implementeras, återigen har djurens rättighet hamnat på en underordnad position i samhället.

Att djur i regel underprioriteras i ett land som lider av socioekonomiska svårigheter det är ingen nyhet, men vi är överens om att människors trygghet och djurs trygghet är nära besläktade. Människor önskar en trygg miljö utan risk att bli angripna, djuren ska ha trygghet och vård och ordentliga, kärleksfulla hem. Detta kan i våra ögon inte vänta. 

13285830_1773543292874871_1345458602_n
Hemlös katt i Budva (Montenegro) får mat

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s