Det kommer aldrig vara över för mig

Det är märkligt att säga hejdå. Du vet att du ska göra det, men när du väl skiljs åt, vid vägens korsning (bokstavligt talat) och du inser att det inte blir några mer after work, inga mer hetsiga diskussioner på jobbet om the gender pay gap eller om kultur i största allmänhet:

”Nej nej, du kan inte alls imitera svenska, språket låter mer sjungande!” – Kollega

”Tove jag gick bakom dig till jobbet, jag hann inte ifatt dig för du gick så snabbt. Det påminde mig verkligen om Sverige, för ni svenskar går alltid så fort, ni har alltid ett mål och ni går så bestämt.” – Kollega

13480134_1783640771865123_270185161_n
Cyklar är inte vanliga i Pristina, dels finns det få cykelvägar, dels är det svårt att ta sig fram med cykel. Många går eller åker bil, men många tar också taxi istället.

Det fina när en är utomlands är att när en lär sig om andra kulturer och andra länder, lär en sig också om sin egen kultur och sitt eget land. Har ni någon gång reflekterat över hur fritt våra liv är med ett svenskt pass? Hur enkelt det är att resa när vårt land är erkänt av exakt alla andra länder på hela jorden? När du har bibliotek, skolor och universitet som är gratis. När ingen ifrågasätter ditt lands status som vara eller icke vara.

Det är märkligt att säga hejdå. Du vet att du ska göra det och trots den mentala förberedelsen går det ändå inte smärtfritt. Det är inte bara till en organisation jag säger hejdå till. Jag säger inte bara hejdå till PEN, jag säger hejdå till mina kollegor. Jag säger hejdå till min handledare Ajete, och min handledare Gersi.

Jag säger hejdå till hela kontoret, med över 30 anställda. Jag säger hejdå till Pristina, med sina underbara caféer, hemtama gator och sin puls. Jag säger hejdå till anrika Prizren. Jag säger hejdå till hela Kosovo och jag säger hejdå till hela Balkan.

Till alla er som tvekar, till alla er som tänker ”vad har jag att vinna på att plugga/jobba utomlands?” har jag bara ett ord att säga: allt. Du vinner enormt mycket på att arbeta/studera utomlands. Du får som exempel bla. nya vänner, enormt mycket ny kunskap, du tillägnar dig färdigheter som du inte annars skulle gjort och du lär dig att fungera i olika miljöer.

Det är märkligt att säga hejdå, men det är också fantastiskt, för då ges en annan person möjlighet att göra samma resa som jag. ”Det kommer aldrig vara över för mig” sjunger Håkan Hellström. Men bara för att resan rent fysiskt är över, är engagemanget för internationell solidaritet inte över. Inte på långa vägar, tvärt om.

Här hittar du all information du behöver om att göra praktik via Olof Palmes Internationella Center.

 

Tack.

13514486_1783640758531791_1205123519_n
Vår i Pristina, i bakgrunden syns regeringsbyggnaden.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s