Direkt in i den sydafrikanska kampen

Min första tid som praktikant hos Trust for Community Outreach and Communication (TCOE) har varit intensiv och lärorik. TCOE är en organisation som fokuserar på att främja lantarbetares rättigheter och levnadsvillkor, och samarbetar bland annat med gräsrotsrörelserna Rural Women’s Assembly och Mawubuye som har ett särskilt fokus på att främja kvinnors rättigheter. Under mina tre första veckor hos TCOE har jag fått lära mig om situationen för kvinnor på landsbygden.

Första dagen på praktiken började med en protest nere i centrum mot Mining Indaba, världens största konferens for investerare i gruvindustrin. Vid protesten stod vi i korsningen utanför Convention Centre i centrum med skyltar med texter som: ”Min vagina är inte mitt CV”, ”Gruvindustrin = Mord”, ”Stoppa gruvbrytningen på våra åkrar” och ”Stoppa ojämställdheten i gruvindustrin”. Protester i Sydafrika skiljer sig mycket från protester i Sverige där man oftast marscherar och lyssnar på några talare. I Sydafrika dansar och sjunger man. Det var medryckande och energiskt. Alla som åkte förbi eller kom ut ur Convention Centre såg osss! 

Protesten handlade alltså om Mining Indaba, en gruvmässa riktad mot investerare, som enligt deras hemsida är ”dedikerad till kapitaliseringen och utvecklingen av gruvindustrin i Afrika”. Palmecentrets samarbetspartners TCOE  och Rural Women’s Assembly kritiserar Mining Indaba och menar att mässan vilar på en ohållbar nyliberal utvecklingsmodell som framförallt bygger på exploatering av den svarta arbetarklassen. De pekar på att vinsterna från gruvindustrin inte är jämt fördelade utan att det är multinationella företag som är dem stora vinnarna. Detta måste också ses i kontexten av att de socioekonomiska klyftorna i Sydafrika har fortsatt att växa och är bland de största i världen (Oxfam 2016). Personer jag pratade med under protesten menade att gruvindustrin är ett exempel på hur strukturer från apartheid-tiden fortfarande lever kvar i Sydafrika. En snabb titt på Mining Indabas hemsida och vilka som ska delta verkar bekräfta denna bild av att det framför allt är vita män som är gruvindustrins vinnare.

Min första dag hos TCOE avslutades med ett panelsamtal om våld mot kvinnor på The Alternative Information and Development Centre. Panelen bestod av fyra kvinnor från landsbygden och en av panelisterna var från Rural Women’s Assembly. De ville berätta om missförhållandena och våldet inom jordbruket och gruvindustrin. De ville berätta om hur vita mäns våld utövas på svarta kvinnors kroppar. En kvinna berättade hur säkerhetsstyrkorna som företag använder sig av våldtar och misshandlar kvinnor. När kvinnorna sedan anmäler detta gör inte polisen någonting. Kvinnorna vittnade om en liknande situation inom jordbruket. De berättade att polisen inte påbörjar utredningar mot de vita markägande bönderna. En kvinna berättade om hur lantarbetare inte får tillräcklig skyddsutrustning när de hanterar bekämpningsmedel och får stora mängder bekämpningsmedel på sig. Hon har själv som konsekvens fått allvarlig astma. Samma kvinna berättade också om andra kvinnor som fått missfall på grund av alla giftiga och starka kemikalier i bekämpningsmedlen. En annan kvinna berättade om hur arbetare blir vräkta från sin mark och om markägande bönder som inte följer lagen. Istället använder de sig av våld och hot för att få bort arbetaren och dennes familj. Hon berättade också att kvinnliga arbetare är särskilt sårbara då de ges säsongsbaserade anställningar i kontrast till männens mer permanenta anställningar. Även migrantkvinnor med rädsla för att inte kunna stanna i Sydafrika blir särskilt utnyttjade. Och att det är vanligt att arbetare hindras från att mobilisera sig i fackföreningar, så som TCOEs samarbetspartner CSAAWU.

Det är tydligt att det är strukturella förändringar som måste ske. Det gäller rasistiska strukturer som tillåter att svarta utnyttjas till den vita minoritetens vinning. Det gäller vita patriarkala strukturer som normaliserar utnyttjande och våld mot svarta kvinnor. Det gäller nyliberala strukturer som underbygger dessa rasistiska och patriarkala strukturer. Det är också tydligt att motståndet är starkt, och i bräschen går landsbygdens kvinnor. Amandla!

/Sofia

REFERENSER

Mining indaba (2017) < https://www.miningindaba.com/ehome/index.php?eventid=174097&>

Oxfam, Mind the gap (2016) <http://www.oxfam.org.za/downloads/research/South-Africa-Mind-the-Gap_-Minimum-Wage.pdf>

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s