Mina första fem veckor

Jag vill börja med att säga att min praktikplats är helt underbar. Jag trivs väldigt bra på IFWEA:s kontor. Första månaden har passerat och jag är redan med i två projekt som ska drivas under tiden jag är på plats. Det handlar om att få disciplin och anamma all ens kunskap i det man gör. Just nu jobbar jag och min handledare Saliem med att, tillsammans med medlemmarna, lansera en ny organisation som ska fungera som stöd för alla studieledare involverade i rörelsen här. Dels för att sänka trösklarna för studiecirklar och den rörelsen, men också för att kunna ge alla studieledare den hjälp de behöver på ett snabbt och effektivt sätt. Otroligt kul att få vara en del av deras organisationsutveckling. Sista helgen i februari höll jag tillsammans med Saliem,  den första workshoppen relaterad till projektet, och det gick verkligen jättebra. I helgen hölls andra workshopen som är andra steget i lanseringen av den nya medlemsorganisationen.

16807436_10210796376459894_6595859102900905507_n

Här ser ni mig snacka om olika organisationsstrukturer. Men just när fotot är taget så pratar jag om Palmecentrets roll och att det är via dom jag är i Kapstaden. Evigt tacksam!

 Är det konstigt att jag kommit in i samhället så snabbt? Det känns som att jag har levt och bott i Sydafrika hela mitt liv, allt är så naturligt. Jag känner mig verkligen hemma här. Självklart saknar jag min familj och vänner, och inte minst mitt engagemang i SSU. Men det enkla livet och kärleken i detta land gör att tiden går så fort. En månad i Kapstaden är tillräckligt länge för att jag ska kunna övertyga er om att landet utstrålar kärlek och värme, trots allt elände. Ni vet känslan av att något platsar in perfekt, som när man pusslar. Man hittar det rätta paret och till slut är pusslet komplett. Känns som att pusselbiten jag som tonåring alltid letat efter finns här i Kapstaden.

Men i början av min tid i Kapstaden var det väldigt svårt för mig att möta orättvisorna. Dom är så markanta. Missförstå mig inte, jag tycker fortfarande att det är väldigt jobbigt att se fattigdomen med egna ögon, men precis som med allt annat blir man med tiden van vid fenomenet. Vilket är helt diffust i den mening att man med tiden kan blunda för fattigdom omedvetet. Nu väljer jag inte att blunda för det, utan jag menar snarare att jag kan prata om fattigdomen utan att gråta hysteriskt.

För er som inte vet så är Kapstaden rankat på plats fem i kategorin ”den mest kriminella staden i världen”, enligt en undersökning som gjordes förra året. Detta innebär att brottsligheten är mycket hög, rån sker hela tiden. Varje hus här är bevakat och rustat med murar, taggtråd och höga grindar. Alla vackra hus övervakas, och man kan inte känna sig fri i sitt egna hem. Det är så tragiskt, för tänk om roten till problemet hade åtgärdats, vilken fantastisk plats på jorden Kapstaden hade varit då.

Jag hade ett intressant samtal med min kollega kring arbetslöshetens och fattigdomens koppling till kriminaliteten i Sydafrika här om dagen. Man har en tendens, att som ekonomiskt priviligierad inte förstå lyxen med ens vardag. Självklarheter som att duscha och göra i ordning håret är en av de stora anledningarna till varför många från utsatta områden i Kapstaden inte kan komma in på arbetsmarknaden. Hur många av oss har inte stött på uttrycket ”kom bara hit hel och ren” ? För oss hemma i Sverige är inte det omöjligt, men för en ung kille från ett township här i Kapstaden kan det faktiskt vara omöjligt. Vad är det då som återstår för denna unga kille som är i behov av pengar för mat och kläder? Bara brottslighet tyvärr.

Det är svårt att förklara klassamhället med ord, det är nästan så att man måste se det själv för att förstå vad det är jag pratar om. Det är dock inte första gången jag mött denna typ av klassamhälle. Liknande strukturer finns i Bosnien, det som gör det sydafrikanska samhället så utstickande är just komplexiteten. Bosnien och Hercegovina är också ett land med stor komplexitet, men Sydafrika tar hem ”priset” med hästlängder. Townshipen lever sitt egna liv, det är som en värld bortom verkligheten som staten inte har kontroll över. Det är också de områden som är mest utsatta. Förstår ni hur sjukt det är att jag till en början bara köpte flaskvatten för att jag tyckte att kranvatten smakade för mycket klor, samtidigt som vissa människor här inte har rinnande vatten hemma, och vi bor i samma land.

Det finns ett väldigt bra citat min syster alltid inspirerar mig med, och det lyder ”Privilege is when you think something is not a problem because it’s not a problem to you personally.” Det vill säga, privilegier är när något inte är problematiskt för att det inte är ett problem som berör dig personligen. Orättvisan mellan klasserna tar på mitt psyke väldigt mycket, men jag finner energin i vänligheten och tacksamheten som svävar i luften bland den sydafrikanska befolkningen. En kille från en studiecirkel jag stött på några gånger här i Kapstaden har det väldigt svårt rent ekonomiskt. Jag vet inte hur eller var han får sina pengar ifrån, men varje torsdag står han och håller i ett soppkök som är till för fattiga människor i området. Solidariteten lever kvar bland människorna trots den extrema orättvisan. Och så länge solidariteten lever kvar finns det hopp.

Tänker dela med mig av foton och videon från tiden som passerat.

17021948_10210836375899855_4029033057184945117_n

Detta är från en studiecirkel jag engagerat mig i, den heter #ICANTKEEPQUIT och rörelsen finns i hela världen. Vi är egentligen fler involverade i studiecirkeln men på bilden ser ni oss sex starka brudar!

17021683_10210836376979882_726156543247420114_n

Detta är ett foto taget i februari under dagen då Sydafrika skulle ha 2017 års regeringsförklaring ”state of the nation”. Kvinnorna på bilden satt och svalkade sig i skuggan och väntade förväntansfullt på presidentens tal, alla gick med i ANC innan 1994.

16939486_10210836376139861_6403722383490774653_n

På min praktikplats får jag träffa många intressanta människor från olika organisationer och unioner. Detta är fem stolta fackmedlemmar som förbereder sig inför sitt 70-årsjubileum. De kommer från en fackförening som till början jobbade med fiskares rättigheter, idag är flera andra yrken involverade i fackföreningen.

https://www.youtube.com/watch?v=9C9ttPDscl4

Detta är en video som jag klippt ihop från andra workshopen.

/Tajma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s