Afrikaaner nationalismen och nedtystningen

Jag skulle vilja återknyta till mitt första blogginlägg. För några veckor sedan besökte jag två professorer på universitetet i Stellenbosch. Jag hade tidigare mejlat dem med frågor angående den forskning jag gör om bekämpningsmedel som en del av min praktik hos Trust for Community Outreach and Education (TCOE). Inför mötet hade jag förberett frågor på ämnet som jag hoppades få svar på. Mötet med dessa professorer blev inte alls som jag tänkt mig, och det blev det nog inte för dem heller tror jag.

Det visade sig snabbt att särskilt den ena manliga professorn inte hade mycket övers för de rapporter om missförhållanden på vin- och fruktfarmerna som jag ville diskutera. Den andra kvinnliga professorn var något mer nyanserad. Det blev också snabbt klart för dem vilken bakgrundsinformation jag som praktikant hos TCOE har. När jag hänvisade till artiklar jag läst av en professor på Kapstadens Universitet (UCT), och berättelser som arbetare berättat för mig, svarade han att ”professorer som professorn på Kapstadens Universitet försöker göra det [förhållandena på farmerna politiskt”.  Professorerna i Stellenbosch menade vidare att missförhållanden på gårdarna är undantaget och att gårdarna generellt sett sköts på ett etiskt och korrekt sätt.

Tydligen har Human Rights Watch totalt missuppfattat situationen, de strejkande arbetarna på Robertson Winery har dagdrömt, koloniala strukturer från apartheid har magiskt försvunnit och alla arbetare jag och kollegor pratat med som vittnat om astma och andningssvårigheter, huvudvärk, irriterad hud, rinnande ögon, depression, och så vidare är bara ett otacksamt gäng hypokondriker som borde ta sin slavlön och hålla tyst.

Eller nej. Inte alls.  Så låt oss skippa ”alternativa fakta”. Det är två saker som måste tas upp.

Det första är att den stora majoriteten av gårdarna – och mark i allmänhet – ägs av den vita minoritetsbefolkningen, särskilt vita afrikaaner. Googla exempelvis Wineries Robertson eller Wineries Langeberg. Gå in på gårdarnas hemsida och kolla på bakgrundfakta och bilder. Eller för all del, läs bara namnen. Van Zylshof Wine Estate. Viljoendrift Wine Estate. Koningsrivier Wines. Arendsig Wine Estate. Och så vidare.

Den andra saken är att arbetskraften på dessa vingårdar består mestadels av kvinnor, hela 70 procent, som arbetar under manliga chefer (London & De Grosbois et al 2002). En studie visade att en tredjedel av kvinnorna var säsongsarbetare, medan män har permanenta jobb (Motsoeneng & Dalvie 2013). På grund av patriarkala strukturer som tilldelar kvinnan allt obetalt jobb i hemmet så betyder det att hon är dubbelt exponerad mot bekämpningsmedel. När hon själv jobbar med att mixa och applicera bekämpningsmedel eller jobbar i fältet när de sprayas, och när hon till exempel tvättar kläder som används i arbetet (Naidoo et. al 2010). När jag pratat med arbetare har jag fått bekräftat vad även Naidoo (2010) vittnar om, att kvinnor har sämre tillgång till skyddskläder, skyddsutrustning och möjlighet att tvätta av sig. På en farm jag besökte med en kollega fanns det ingen tvål i det enda duschrummet och toaletten som var tillgängligt, och ingen möjlighet att låsa om sig. Vill kvinnor tvätta av sig och undvika att ta med sig bekämpningsmedel in i hemmet så riskeras deras egna personliga säkerhet.

Jag fick höra från en arbetare på samma farm att doktorn hade sagt att dennes röda, kliande och irriterande hud berodde på att han hade bränt sig i solen. Man behöver ingen läkarexamen för att se skillnad på irriterad hud och en solbränna. Det hade ju varit väldigt skönt om det enda som krävdes var lite aloe vera. Men nej, det är verkliga hudproblem som bekämpningsmedlen skapar och det är dessutom så att arbetare oftast har overaller som skyddar mot solen men inte mot bekämpningsmedel som läcker eller sprayas på dem. Doktorns ovillighet att erkänna det verkliga problemet, liksom bondens nekande till ytterligare ett läkarbesök för arbetaren, talar ett tydligt språk. Det är inte bara två professorer som tystar ner problemen, eller bara bönder som bryr sig mer om vinst än om sina arbetare. Detta förnekande är inte bara del av rasistiska och koloniala strukturer, utan är även i högsta grad patriarkalt och illustrerar klassamhället och dess förakt mot arbetare Som jag skrev om i förra blogginlägget, här exemplifieras tydligt rika vita markägande män som exploaterar fattiga svarta kvinnors kroppar för sin egna vinst. För ett ton vin får en arbetare ca 21 kronor av de 600 kronorna som ett ton vin är värt. Rasism, kvinnohat och kapitalism i ett. Den vita afrikaaner nationalismen som tycker detta är helt i sin ordning. Det är strukturer, inte undantag.

Kvinnan som fått astma på grund av att hon blivit duschad av bekämpningsmedel under besprutning av frukterna är inget undantag.

Kvinnan min kollega träffade på sjukhuset vars lungor håller på att lägga av är inget undantag. Kanske har hon fått akut astma eller så har hennes lungor börjat fyllas med vatten.

Kvinnan som CSAAWU skriver om på sin hemsida som nu ska bli vräkt från sitt boende på en farm sedan hennes far gick bort är inget undantag.

Kvinnor jag pratat med som säger att de inte får någon utbildning eller skyddsutrustning för att kunna hantera bekämpningsmedel på ett säkert sätt är inget undantag.

Det är på riktigt, och det måste få ett slut. Jag är glad att jag i mitt arbete med TCOE får jobba med dessa frågor och lyfta fram kvinnornas situation.

/Sofia

Referenser

London, Leslie and Sylvie De Grosbois et al (2002), “Pesticides usage and health consequences for women in developing countries: Out of sight, out of mind?”, International Journal of occupational and environmental health, volume 8, pp.46-59.

Motsoeneng, Portia. M and Mohamed A. Dalvie (2015), “Relationship between Urinary Pesticide Residue Levels and Neurotoxic Symptoms among Women on Farms in the Western Cape, South Africa”, International Journal in Environmental Research and Public Health 2015, volume 12, pp.6281-6299.

Saloshni, Naidoo et.al (2010), “Pesticide safety training and practices in women working in small-scale agriculture in South Africa”, Occupational Environmental Medical Journal, volume 67, pp. 823 – 828.

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s