RURAL WOMEN’S DAY

I lördags firade vi rural women’s day och world food day i Mcgregor. Rural women’s day är ett event som arrangeras på flera olika platser runt om i Sydafrika. I Mcgregror deltog cirka 200 kvinnor från olika byar runt omkring Västra kapprovinsen. Det var framträdanden, tal och workshop.                                                      img_0529

Rural women’s day anordnas av Rural Women’s Assembly, TCOE och Mawubuye. De anordnar dagen för att ge fattiga kvinnor chansen att träffas och lära sig saker tillsammans. Kvinnor är en utsatt grupp i Sydafrika, speciellt på landsbygden. Arbetslösheten är hög, har kvinnorna jobb så är det då oftast säsongsjobb. Tillvaron med säsongsjobb är oviss och påfrestande. I publiken var det endast två stycken av tvåhundra som hade ett fast heltidsjobb.

Tcoe och Mawubuye jobbar mycket med att informera kvinnor om olika problem i samhället som till exempel bekämpningsmedel och alkohol. De berättar för kvinnorna vilken påverkan gifter och alkohol kan ha på deras foster om de är gravida. De utbildningsinsatserna är otroligt viktiga då 1 av 4 kvinnor på landsbygden är alkoholister, många barn föds med allvarliga missbildningar och sjukdomar. Vill du veta mer, se filmen om gifter och alkohol som är gjord av en gammal praktikant på TCOE. https://youtu.be/bz-36cgqsFg

Under dagen pratades det också om tillvaratagande av fröer, detta är viktigt då företag som till exempel Monsanto vill ta bort alla gamla kulturgrödor och införa sina nya genmodifierade och hybrida grödor istället. Det är otroligt viktigt att personer på landsbygden vet hur man sparar frön eftersom det blir kostsamt om de hela tiden måste köpa fröer av till exempel Monsanto.

Dagen avslutades med dans och en matmarknad. Det såldes alltifrån mattor gjorda av plastpåsar till fikon inlagda i socker. De anordnade marknaden för att visa för kvinnorna hur lätt det är att förädla grödor och sedan sälja dem.

Kvinnorna gick därifrån med mer kunskap i hantverk och odling, men framför allt glädjen i att ha fått umgåtts med sina medsystrar.14715573_1302707413075372_1408553847009892832_o

Text: Tom winther

Sexprat i Tirana

Över en kopp kaffe glider samtalet in på ett av mina favoritämnen – sexuella normer. Jag får äntligen chansen att fråga om alla de saker jag fått föraningar om under mina observationer i Tirana. Det visar sig att de stigman och normer som omger sex och faktiskt är ännu starkare än jag anat.

Jag har i mitt arbete som sexualupplysare pratat om normer kring sex och relationer med hundratals svenska ungdomar. Även där finns det starka föreställningar kring vad som är okej eller inte och det är ingen tvekan om att det sexuella handlingsutrymmet ser olika ut beroende på könstillhörighet. I Albanien är det dock än tydligare. Här räcker det inte med den så kallade slut-shaming kvinnor världen över får utstå om de har många sexpartners, som kvinna är det i princip helt oacceptabelt att approchera någon i sexuellt syfte. Du förväntas agera passivt objekt i väntan på uppvaktning och ditt enda tillgängliga vapen som sexuell varelse är således ditt utseende.

Mina vänner här vittnar därtill om den press de fortfarande utsätts för av familj och samhälle kring livsval. Även om en har tur att växa upp i en någorlunda progressiv familj finns det alltid andra personer i omgivningen – en moster, en farfar, en granne – som ser till att ens eventuellt normbrytande val ifrågasätts. Kvinnor förväntas kort sagt följa den utstakade vägen skola – giftermål – barn.  Det är även vanligt att bröder tar rollen som ”beskyddare” över sina systrar. Jag får berättat för mig om hur en tillfällig sexuell relation (heterosexuell sådan) kan leda till oönskat äktenskap då kvinnans bröder tvingar paret att gifta sig i syfte att rädda sin systers heder.

Till råga på allt är det i högsta grad tabubelagt prata om sex här i Albanien. Jag upplever det själv när en kollega under samma kaffestund snabbt hyschar oss eftersom det inte är ”appropriate” att prata om sex bland folk. En syn som inte direkt gör det lättare att bryta dessa normer. Han, som representerar den konventionellt traditionella synen på sex, berättar vidare att han tycker att sex, och till och med att bo tillsammans, innan äktenskap är fel.

Det är ingen tvekan om att det finns otroligt mycket att jobba på vad gäller sex och könsroller här i Albanien, och då har vi inte ens gått in på de personer som faller utanför cis- och heteronormen. För mig är ett givet första steg information och utbildning. Vad gäller sexualupplysning i skolan är den i Sverige minst sagt bristfällig, här knappt existerande. När ett begrepp som feminist dessutom oftast förknippas med en ”womanizer” är det lätt att förstå att Albanien har en lång väg att vandra. Sexual and Reproductive Health and Rights (SRHR) är en del av FN:s mänskliga rättigheter som ofta glöms bort och därför i alla delar av världen behöver erkännas och diskuteras. Vi måste våga prata sex, för allas skull!

Miljörörelsen på frammarsch!

13084255_1761013307461203_685757088_n.jpg

Det ligger en förväntan i luften. Blickarna är pigga och vakna hos de ungdomar som börjar trilla in till fredagens föreläsningar och seminarier. Klockan är lite innan 10 och hos deltagarna är stämningen avslappnat förväntansfull. Min kollega säger strålande ”hej, roligt att se dig!” till mig och fortsätter sedan med ett lätt stressat tonfall att dela ut instruktioner på rapp albanska till en tekniker. Stämningen är på topp.

Projektet heter Science for Change och den 22-23:e april hölls seminarier, workshops och föreläsningar (ett lokalt band ”Gillespie” hann också med att spela för oss!) allt med tema miljö, teknik och förändring.

Grundtanken är att ge människor själva kraften att förändra sin egen värld och skaffa sig egen kunskap. Tanken tilltalar mig oerhört. Det är inte ett projekt där en organisation går in och pekar med hela handen ”såhär ska ni göra!”, utan istället handlar det om att nyttja det engagemang som finns, den kunskap universitetet ger och den kunskap som finns i civilsamhället. Genom att människor själva får lära sig att te.x. mäta föroreningar i luften, lära sig mer om miljö och klimat får de själva redskapen att inte bara ta fram egen data – de får via sin nyvunna kunskap makten att påverka makthavare. Det är stort och det går att genomföra med små medel. Dr Dan McQuillan berättade att det går att tillverka alldeles egna mätinstrument (av bl.a. en plastback, delar av en mobiltelefon och – såklart – silvertejp!) för ca 50€. I en annan del av världen hade människor helt enkelt bara börjat räkna antalet lastbilar/lastbilar med släp som åkte förbi en plats där mycket barn vistats. Medlen kan vara små men det behöver inte indikera att de skulle vara mindre värdefulla.

Det är gräsrotsarbete at it’s finest om ni frågar mig. Universitetsstudenter blandas med människor utan högre utbildning, superengagerade med de som är mer försiktigt nyfikna. Föreläsare från London diskuterar ivrigt med föreläsare från Pristina. Idéer och kunskap sprids.  Succén är given.

Det har varit fantastiskt att se så många unga deltagare tycker jag, många mellan 18-25 år gamla. Många kvinnor. Denna helgen har det hänt mycket i Kosovo, även Green Art Centre har genomfört aktioner runt om i Pristina, bl.a. har de satt upp skyltar med olika budskap. Ni kan se ett exempel på detta på vårt Instagramkonto där vi praktikanter också instagrammar.

13089948_1761013417461192_1167941349_n

Allt gott! Nu förändrar vi världen.

/Tove